i ett luftslott där jag sitter med

hjärtat i handen och med gåshud på benen,

på en kanal vi inte beställde men som var

för svår att stänga av,

under en hud som är extra tunn och där

jag har svårt att sitta still och där jag aldrig

känt tristess,

 

och mitt luftslott har en trädgård där jag 

gråter i september,

där första löven faller och där

färgerna tar över, där

Mufasa aldrig dör och där Simbas

päls känns mjuk,

där varma papper ur en skrivare ger mig

rysningar och där känslor

är så rena att jag bedövar dem med vin,

 

och min trädgård har ett hav där världens

ångest strömmar in,

där vågorna i luften blir till drömmar i en

sömn som aldrig

sover och i en

själ som svämmar över,

där samvetet jämt har öppet och säljer

glass med extra 

skuld men där jag alltid känner

mer, 

där jag röker under

fläkten för att

orka känna efter och där

mammas mjuka smekning sätter

sinnen ur balans

 

om ett system där jag inte kan

filtrera och där allting kommer åt, 

om tre miljader nerver och en

ständig kamp mot fler, 

om att inte se 

detaljer när kontexten är för 

stark och om att

kärlek blir för mycket och hela huden blir för

öm,

 

 

om ett nervsystem där att

älska blir för jobbigt för att orka hålla

fast.