du kliver på och det känns som att

trösta någon som skrattar bara för att få 

finnas till,

och på något sätt

är det alltid fredag när vi 

ses men aldrig

måndag när vi skiljs åt och du

har dina kläder på mitt golv, dina

ränder i mina rutor och dina

drömmar i mitt huvud när vi

somnar till reklamen,

 

du kliver på som ett enda stort

nej som säger ja, som ett

prefix till mitt namn en 

konjunktion för mina steg,

vi sitter på ditt rum och låtsas att det inte känns men

du är en världskarta på min

panna och jag

lägger armen om dig när du sover fast jag

vet att vi inte får men

det är så svårt att låta bli vi som

vilat i en helhet som saknat komponenter och som

aldrig haft konsekvenser,

men jag lägger armen om dig när du

sover fast jag vet att vi inte får.