om kvällar, köksgolv och krossat glas
det är fredag kväll och tvättstugan är sådär
påträngande ledig när jag
tvättar strumpbyxorna jag hade på mig när vi sågs i
veckan för jag står inte
ut längre
med dina neuroner i mina bomullsfibrer och när
jag
går och köper kaffe nu för tiden är det som att alla har börjat med smaken av
dig
på latten det kostar bara
fem kronor extra och de skulle bara
veta,
de skulle bara veta,
och jag har en bror i kartonger någonstans i
England mellan behandlingshem och Facebook en
andra bror med mörka lockar i Spaninen och en
tredje bror som de väntar nu i dagarna och
någon,
någon har en dotter på ett köksgolv i Sverige där det
alltid redan blivit mörkt och kallt fastän klockan bara är barnet och
du,
du kom med den första snön i november och
jag
hade så gärna varit en del av något större men
istället
drömmer jag mardrömmar om saker de sa när jag var liten och
klockan
blev gammal men på köksgolvet är det alltjämt mörkt och
istället
har jag en bror i England som lever i kartonger och
jag
hoppas att du är lycklig med din nya familj,
jag klarar mig alltid jag har lagt en
matta med snirkliga mönster på mitt köksgolv och
där firar vi alltid lördag kväll,
jag
snörar på mig mina dammiga balettskor och
gör en piruett när jag tappar min
finaste porslinshäst i golvet och
livet
rinner ifrån oss om en vecka blir jag tjugotre en
del av mig
slickar upp det som blev kvar medan en
annan del
parerar mellan krossade drömmar på en snurrande
jordglob där jag
aldrig
riktigt hinner ifatt och
jag,
gråter i själen för att du aldrig lät mig bli en del av något större.
Kommentarer
Postat av: Emma
Älskade vän <3 Du ÄR en del av något större!
Trackback
