att vakna upp som tjugotvå med känslan av nittiotre

om att upptäcka att man hade potential men som man

aldrig gjorde någonting av eller
känslan när han inte är online och hela internet känns

dött eller 

ännu värre,

när han är online men inte skriver en rad,

om att helst inte kännas vid hur en moster

tittar på en från andra sidan ångestbelamrade julbord med 

saltkorn i blicken som speglar sig i bordssilvret om att

drömma om New York och vakna upp i Norrköping på

juldagen i en säng som känns som ett

hav där man kommer

drunkna om man inte genast möblerar om,

om att inse att handen man drömt om under natten håller någon helt

annan hand nu när resten av kroppen

vaknar och om att sätta sig på ett

tåg bara för att sedan sätta sig på ett

flyg bara för att få vara på väg, i

transit och inte behöva stå

för någonting av det statiska i sitt liv om

i att försöka lyssna på en magkänsla när det bara gör

ont att existera, 

om att helst inte känna av känslan

av en nyvässad blyertspenna mellan varma fingrar,

nytvättade lakan och rena papper men utan en 

aning om

vad i helvete man ska skriva och när allting redan är

sagt skrivet slut och

jag

hade potential men var för upptagen med att parera mellan minfält och

jag

fyllde tjugotvå men bevarade en hemlighet som var mörk och 

jag

blir nittiotre i väntan på en känsla som alltid är offline.