för ett halvår sedan åt jag rostade

mackor i sängen med någon som jag inte riktigt

såg och kanske var det för att

våren

kändes så ny då och jag så

bländad av situationen men sedan 

dess har jag behövt gå undan

vare gång han drabbat mina tankar för att

det inte ska bli för mycket på en

gång lite som en

ändå inte riktigt hinner ombord och på

senaste

tiden har jag inte kunnat sova utan att 

längta tillbaka lite och

nu 

vill jag på något sätt ha honom här i

december för på något sätt känns det så på

riktigt

i ljuset av alla andra ljus som ändå slocknat

på juldagen och december

vill jag ändra min världsbild tillsammans, 

till och med när det bara

regnar och blåser och i

honom

vill jag förvara mina sömniga morgnar och med

honom

vill jag göra allt det där som vuxna gör och på

honom 

vill jag vänta när flyget är försenat och det var snart

sex

månader sedan vi åt mackor i min säng och det blir bara

värr och värr för jag måste gå

undan