timmarna

aldrig ville gå vägrar jag att resa mig från

badrumsgolvet på söndagsmorgnarna och precis som alla måndagar jag

passerat hans rum på väg till kaffeautomaten sjunker 

kroppstemperaturen lite varje gång det blir söndag kväll och 

jag

blir så jävla oproduktiv om dagarna när jag försöker kommunicera om nätterna och 

jag

läser läser på franska och engelska och svenska och 

ändå

sitter jag på huk på golvet vid den största bokhyllan med de största 

böckerna om de största frågorna och försöker hitta

rätt 

och så plötsligt

står det en pojke i en blyertsgrå mohairstickad tröja och med

sandréfärgat hår mitt emot mig och mina

svala kinder fattar eld och

allt

jag kan tänka på är att jag måste få känna

på den där mjuka tröjan innan jag dör och när

jag

tittar ner mot golvet och förbannar mig över glödande

kinder tar han ett kliv framåt och,