och om febern som 

vägrar ge sig och regnet som håller

i sig jag försöker

resa mig

men kroppen vill ligga kvar jag

borde börja packa nu eller

egentligen kanske redan igår men

trots alla kilometer och mil har de

trasigaste blodsbanden trasat

sönder mig igen och

kvar

finns bara gårdagens kalla kaffe och

fimparna på balkongen mamma

och jag som ska till Grekland i morgon och 

spellistan jag gjort och passet jag förnyat men

du

och ditt sätt att riva ner mig som 

myggbett tills de blöder har

förstört mig igen och

jag

som skulle äta tzatziki som

förr (innan maten blev ett krig) och

bada i medelhavets klarblå vatten men

du

sänker mig som en sten till det

svarta havets botten och jag

skyndar fram och tillbaka på Arlandas terminal 5 men vaknar

kallsvettig

och ensam någonstans där inte ens mamma kommer

åt mig och jag missar

flyg efter flyg men

vissa saker 

låter man bli så trasiga att man 

inte känner igen dem och jag köper

varmt

kaffe på Roberts coffee vid terminalen men vill bara

gråta när jag får det för

hur långt jag än flyger idag

kommer du aldrig att älska mig i morgon.