om vigselringar i imperfekt

 
tillbaka till 14 novembernätter hemma hos mamma en
sen fredagskväll i soffan, hon
masserar mig mjukt på ryggen när telefonen ringer och
femton sekunder senare sitter vi i bilen och
ettusenetthundrafyrtio
sekunder senare hämtar vi hennes vännina som
ettusenetthundratvå
sekunder tidigare har lämnat sin man i regnet,
 
tillbaka hemma i soffan öppnar mamma sin varma famn hon
tröstar med sin lenaste sammetsröst och jag
sätter på mer te, ser
vänninans händer slå sig för det rödstrimmiga ansiktet när
ringen på vänster ringfingrer skimrar till i det
dunkla ljuset från tv:n och
två
snart utbrunna stearinljus som påminner om illusionen av kärlek,
det hela tycks mig obehagligt och jag
blundar när jag håller hennes hand,
 
överilade, oöverlagda och ogenomtänkta ord som
skjutna ur en pistol och det krävs inte ens riktig
ammunition för att döda förtroenden för hon
tog på sig skorna och gick och
nu
är hon här hos oss och mamma öser sin kärlek över henne,
 
vi sitter uppe hela natten, jag
lugnar hennes skräckslagna son över telefon och
lovar att ha mobilen på hela natten på
lördagen vaknar jag trött gör
sconesfrukost och
(minns alla misslyckade försök att bota ångestbelamrade söndagsmorgnar med hallonsylt förr)
hoppas att vänninan tagit av sig ringen eller 
ännu hellre slutit fred, jag
orkar inte se den för jag
vill så gärna tro på
kärlek, löften och en
vuxenvärld där allting är symmetriskt men också
på orrubblighet, magi och på sakers
ovillkorligt
kompromisslösa meningsfullhet men 
hon
har blivit bränd och ringen 
bländar mig i ljuset
jag lämnar köket och 
bränner
mina scones i ugnen,
 
mamma ser trött ut men ler sitt änglalika leende alltjämt lika varmt,
jag
längtar ut och pyjamasen känns för trång, tonåren för
blind och meningslösheten så
ofrånkomlig,
jag ringer J och säger att vi måste boka
resan till verkligheten snart hon blir
glad,
och frågar hur det är att vara hemma jag
lägger på och tar en promenad i regnet låter
lördagen passera och 
saknar honom ibland röker en 
cigarett
på balkongen och vet att mamma
vet slår kullerbyttor i
tankefällor och läser gamla dagböcker igen det blir
söndag
och vänninan sitter fast,
mamma tröstar och 
 
jag
 
längtar ut.
 
 

Kommentarer
Postat av: Hanna

Du skriver så väldans fint!!

Svar: Tack, vad fint sagt! Kram
Natalie Tell

2014-02-19 @ 21:18:35
URL: http://stjarnklarts.blogg.se
Postat av: Atilla

<3

Svar: <3
Natalie Tell

2014-02-19 @ 21:20:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0