إِنَّا لِلّهِ وَإِنَّـا إِلَيْهِ رَاجِعونَ
du
flyttade till Spanien, han
åkte till Paris och
jag
tog hem en kille jag inte känner från New York det
sägs
att världen är så liten men
alla vet
att avstånd mellan människor gör den alltjämt oändlig och
på natten drömmer jag om ett sjukhus och om
åskmolnet i bröstet,
om en läkare som böjer sig över min säng och tittar mig
bestämt i ögonen med sina penetrerande blå;
är du säker på det här Natalie? säger han och jag
blundar och nickar och känner
tyngden av knytnävar som
krossar mitt bröstben innan allting blir vitt för att
därefter övergå i rött,
det är januari och minusgrader i Uppsala där
jag
står och väntar på en buss som alltid kommer,
snöflingor landar mjukt i din nacke och du är
förfärligt vacker
när de smälter och rinner ner för din hals men
han
har alltid varit precis som vattnet och tagit snabbaste
vägen bort och på
mig
landar snöflingorna som glassplitter mot huden och mot
min hud
smälter ingen snö och blir till vatten för
jag
har blivit så kall i väntan på en pappa som aldrig kommer,
och när jag vaknar möter mina
bruna hans penetrerande
blå som tycks mindre intensiva nu,
det är rent Natalie och
allt är precis som det ska, säger han och
jag
känner stygnen i min lövtunna hud och
jag
hatar tårarna som tränger och kroppen som
skriker i protest och
de
kommer aldrig att förstå.
på kvällen tänder jag ett litet
ljus för henne på mitt nattduksbord och
den natten
drömmer jag att jag springer genom öknen med
hjärtat i handen det är
rent här,
och äntligen får vi vara tillsammans för
på något sätt känner jag mig så mycket närmare nu när
avståndet är vertikalt,
vi har aldrig pratat samma språk men på
något sätt så vet jag ändå att hon
vet och
jag
hade så gärna hållit hennes hand och
ännu hellre
hunnit förklara och hunnit bli förstådd men
verkligheten vet inga tempus och tiden ingen nåd,
Allah Yarhamak,
farmor.
Kommentarer
Postat av: a
du är otroligt bra.
Svar:
Natalie Tell
Trackback
