om sådant min lägenhet upplever just innan det blivit ljust


när det är nyårsnatt och jag
småspringer hem till en tom lägenhet,
smetar aceton över hela jävla 2013 och sprejar
handfatet med ajax skickar
osammanhängande
sms till E och får obekvämt sammanhängande samtal från J,
lämnade en middag för att jag fick ont i händerna när jag kände
tiden rinna ur dem lämnade ett
dansgolv för att det gjorde ont i fötterna att gå in i det nya
året och lämnade ett glas med
halvdruckna
minnen på bordet och sådant som jag redan förträngt,
börjar må illa av själva känslan och drar
klänningen över huvudet undrar vad
du
gör i kväll och du skålar säkert i behaglig
nostalgi i din blåaste skjorta och med dina
gråbrunaste ögon och
kanske
lovar du att skriva oftare och äta mer ekologiskt
förmodligen
ägnar du mig inte den obetydligaste av tankar och
jag
lämnar ännu ett halvdrucket glas på bordet för det finns någonting så
smärtsamt
genomträngande
i våra definitiva avslut
 
det smäller utanför fönstret och ropar högre från bröstet men
jag
har lärt mig döva allt med Bon Iver och melankoli jag spenderar
mörkrets sista timmar på ett
köksgolv i röda
trosor från i fjol och sockor från en långväga mormor jag skriver
ännu längre
bort men undviker alltid sista
sidan för det finns någonting så
smärtsamt 
genomträngande

i att behöva sätta punkt
 
 
 gott nytt år
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0