och just

nu

vet jag inte om jag håller

på att bli 

starkare eller

dö just

nu känns hösten för fyra år sedan sådär

påträngande

nära igen och 

jag

har inte sett dig på snart ett

år men på

något sätt

är du alltid

där

under mitt skinn särskilt

här

där gatlyktor och trottoarkanter påminner mig om

alla nätter som var våra all den

sommar som tillhörde oss och den

vinter när vi frös,

 

och just 

nu

vet jag inte om jag håller 

på att upplösas i 

rymdstoft eller

sätts ihop i cement men

sommaren

för snart tio år sedan känns sådär

trängande bekant det var då jag

hängav mig till mörkret i ett försök att

överleva ljuset du tog

bort

det onda och för en stund var livet

milt men

jag

vet inte om jag

växer eller krymper,

försvinner eller blir till men

sedan, du och jag är

borta 

och

kvar

finns bara då.