om mönster
på golvet och den mjuka mattan mjuka
toner och Lykkes röst som mammas varma
hand mot hjärtat lungorna och de
asplövstunna axlarna som alltid kändes lite
frusna mot väggen och den äggskalsvita
färgen den är avskavd nu på sina
ställen och svarta hål efter
skruvar som skruvats i och skruvats
upp har lämnat mörka tomrum efter sig mot
taket,
och de mörka plankorna som jag räknade om
natten trettiosju är de om jag inte minns
fel och här skrev jag dagbok och ritade
änglar klättrade i träden och drack upp saften slog bort
myggor och kommentarer åkte på
ridläger och tog examen,
ingenting är sig likt längre och mormor har fått rynkor,
posten kommer samma tid men
barnen har vuxit upp,
jag kommer hem men åker bort vänder
om och börjar om letar
rätt men finner fel lägger
ner och kommer till men hittar
aldrig riktigt hem det var
november och kallt och våra
fönster frös igen jag åker
tåg i flera dagar men verkar aldrig komma fram.
Kommentarer
Postat av: Emma
Tycker om rytmen här. Sen gillar jag alltid dina ord och meningar <3
Svar:
Natalie Tell
Trackback
