omvägar

 
 
när jag kör genom staden från
förr efter en kväll hos tioåriga jag och det
regnar
där jag sitter i framsätet för
ingenting
är tätt längre och
jag
kör genom Göteborg och fängelset där
pappa satt med ansiktet i händerna genom
Norrköping
och fängelset där jag murade in mina
egna händer genom
mörka
kolmårdsskogar och ljusa
gryningsslöjor jag verkar
aldrig
lära mig för allting ser
alltid likadant ut här men
jag
har inte längre någon bakom mig och inte
heller någon framför genom sextio åttio och
hundratio passerar jag gula gatlyktor och
undrar om jag kan
existera utan omgivning eller om
allting bara är illusioner genom
staden och med ögonen på 
vägen kör jag långsamt ihjäl mig och
kvar
blir bara rymdstoft glittriga
sommarben och den
silvriga bilen
på någons jävla garageuppfart.
 
 

Kommentarer
Postat av: Hanna

jag vet att jag har sagt det förut, men du är för bra för att jag ska låta bli att skriva det igen: du skriver så himla fint och jag älskar att läsa dina vackra bokstavskombinationer.

Svar: Tack, vad fint sagt! <3
Natalie Tell

2014-07-17 @ 18:22:20
URL: http://stjarnklarts.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0