om Fiona och revbenen av glas
Fiona har har inte berättat för någon om
drogerna eller nätterna hos E för
egentligen
är allt ju bara ett stort
missförstånd och hon har ju
alltid
skött sig i skolan.
Klockan är halv nio på morgonen och
hittills
har hon bakat bröd, pannkakor och
citrontårta på
väggarna hänger pariskartor både tematiska och
topografiska men i själva
verket
lämnar Fiona aldrig sängen det är något
läskigt
med att tappa kontrollen blotta
tanken på flyttkartonger och
väskor med hjul får
revbenen att krökas i konstiga vinklar hon
skriver stora ord om världen och
moralen men det ingen vet att hon bara
lurar dem allihop.
När ångesten blir för stark fyller hon i
ärren med tusch och
fyller badkaret med hat ringer sitt
ex och säger att hon inte
glömt honom än han tittar
ner
på sina skor och hans
nyläkta kinder hettar till ute i
regnet hon tar på sig
nya trosor och
resten upprepad historia.
han gråter när hon går och
hon
tänker att när hon blir stor ska hon bli advokat och
välta hela den här sjuka jävla
världen hon ska fria
mördare och missbrukare och
andra som liksom
hon
inte lyckats tygla monstret i bröstet och
en dag
ska hon inte längre vara minst och
sedan
ska hon utdela käftsmällar och slå
sönder glashjärtan och
marmorben och
då
ska allt det som gjort henne så jävla ont få
lida tills blodet färgat väggarna i rött.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Du skriver så himla fint. Älskar hur starkt det känns i mig när jag läser, hur jag fångas och hur jag bara vill ha mer. Du är bra på att tygla de där orden.
Svar:
Natalie Tell
Trackback
