om ett fik vid Mariatorget klockan halv tolv

 
 
och jag går dit
igen beställer en kopp
cognito columbia ber honom göra den
till en halv kopp det är ju ändå min
fjärde idag och klockan är bara halv 
tolv när killen med de mörka ögonen ler mot mig och 
när jag säger att jag redan varit här en gång
tidigare idag säger han att det
låter som att jag har en skön dag och jag
ler och tänker att han inte vet någonting om ensamhet men att
han brygger bra cognito och har vackra nyckelben det
värker
lite i händerna när jag drar ut stolen och det
sticker
lite i kinderna när värmet från
kaffet ångar upp som en 
dröm när man vaknar och inte riktigt vill 
släppa taget
 
 
 
 
rummen här har 
wifi och vi trängs i en
ensamhet bakom nya macbooks medan
regn och solsken passerar utanför fönstret lite som en
brödtext som anpassar sig efter sin rubrik lite som som
din och min
relation
gjorde när den tvingades in under ett annat
namn lite som att spola ner fram upp ut
tillbaka
en gammal film som att
simma vid ytan med snorkel och låtsas att vi 
aldrig 
varit nere på djupet
aldrig varit något
mer men
du
vet lika väl som jag
att det är brödtexten som ska sätta rubriken,
känslorna som ska sätta etiketten men
vi
gjorde ett val i september och
nu 
redigerar jag vår text på ett café över en cognito och
trängs
i en ensamhet medan världen passerar utanför fönstret
 
 
så kommer han ut med min halva kopp cognito
jag får det där fulsnygga leendet
igen
och jag
tänker att
kanske
jag menar vem
vet
kanske
är den här cogniton 
början på en ny rubrik
 
 
 

om att springa rakt in i sig själv och sedan fortsätta springa

 
och om att dela på en timme med
honom och få alla
bitar att falla på plats samtidigt som 
hela världen faller isär när
han berättigar min själ och jag
nästan ramlar baklänges av en reflektion som 
en morgon stod framför mig som en
välbekant vägg 
 
och jag sprang rakt in i mina egna känslor när jag träffade honom
och jag speglade mig i ett vatten som
skvätte mig i ansiktet och det väckte så många
starka känslor i mig men de rann bara
ut som 
utspillt morgonkaffe på ett dammigt kökssgolv en
måndagsmorgon när man
redan är försenad till
jobbet och det kändes som att bli
kär eller bara som att
komma lite mer till
liv 
 
men vad är egentligen skillnaden
och
spelar den
någon
roll?
 
 
 
 

om ett system over load

 

i ett luftslott där jag sitter med

hjärtat i handen och med gåshud på benen,

på en kanal vi inte beställde men som var

för svår att stänga av,

under en hud som är extra tunn och där

jag har svårt att sitta still och där jag aldrig

känt tristess,

 

och mitt luftslott har en trädgård där jag 

gråter i september,

där första löven faller och där

färgerna tar över, där

Mufasa aldrig dör och där Simbas

päls känns mjuk,

där varma papper ur en skrivare ger mig

rysningar och där känslor

är så rena att jag bedövar dem med vin,

 

och min trädgård har ett hav där världens

ångest strömmar in,

där vågorna i luften blir till drömmar i en

sömn som aldrig

sover och i en

själ som svämmar över,

där samvetet jämt har öppet och säljer

glass med extra 

skuld men där jag alltid känner

mer, 

där jag röker under

fläkten för att

orka känna efter och där

mammas mjuka smekning sätter

sinnen ur balans

 

om ett system där jag inte kan

filtrera och där allting kommer åt, 

om tre miljader nerver och en

ständig kamp mot fler, 

om att inte se 

detaljer när kontexten är för 

stark och om att

kärlek blir för mycket och hela huden blir för

öm,

 

 

om ett nervsystem där att

älska blir för jobbigt för att orka hålla

fast. 

 

 


om du visste vad du gjorde med mig.

 

 

när det är iskallt och vi står som fastfrusna i marken,

du tittar på mig och jag på mina skor,

mina händer skakar och lungorna skälver men

ändå brinner det i venerna

 

och du säger

att du ska dricka rött,

röka camel under fläkten och

tömma huvudet på tankar,

du säger att du ska äta fett,

komma hem sent och

leva för något du kallar nu

 

jag säger att jag tycker det låter farligt,

att jag behöver köpa mellanmjölk,

komma i tid och

drunkna i himmelsvida,

grundlösa fungeringar och aldrig

har rökt en endaste cigarett

 

på något vis äcklar du mig och

på ett annat vis bländar du mig men,

 

älskling,

 

 

om du visste vad jag skulle ge för att få röka en camel under fläkten med dig

 
 
 

Om min fantastiska vän Karin

 
 
som denna soliga sensommarmåndag till ära äntligen öppnat sin webshop! Hurra!
 
 
 
      
  
 
Litet axplock av några personliga favoriter.
Köp, köp, köp!
 
 

om vilket år du vill.

 

Det
 var 
en 
gång



en 
ljuvlig 
augustimånad
 och

ett 
krossat 
september
,

ett 
förlorat 
oktober 
och 
ett


omöjligt 
november,


ett ensamt 
december 
och 
ett


fastfruset 
januari


en
 lång
 februarimånad
 och
 ett 


ännu
 längre 
mars


ett
 april 
på 
tå
 och 
det

modigaste 
maj
,

ett 
viljestarkt 
juni och ett

helande 
juli


sedan kom augusti åter och vi

 

sätter bandet på repeat.

 

 


om skrattsalvor

 
 
du kliver på och det känns som att
trösta någon som skrattar bara för att få 
finnas till,
och på något sätt
är det alltid fredag när vi 
ses men aldrig
måndag när vi skiljs åt och du
har dina kläder på mitt golv, dina
ränder i mina rutor och dina
drömmar i mitt huvud när vi
somnar till reklamen,
 
du kliver på som ett enda stort
nej som säger ja, som ett
prefix till mitt namn en 
konjunktion för mina steg,
vi sitter på ditt rum och låtsas att det inte känns men
du är en världskarta på min
panna och jag
lägger armen om dig när du sover fast jag
vet att vi inte får men
det är så svårt att låta bli vi som
vilat i en helhet som saknat komponenter och som
aldrig haft konsekvenser,
men jag lägger armen om dig när du
sover fast jag vet att vi inte får.
 

om verklighetsmissuppfattningar

 
och det jag kallar frid,
om det ni kallar fängelse och det jag kallar vapenvila om
det ni inte förstår och det enda jag står
ut med, om alla utspillda glas
kolsyrade känslor längs
bordskanterna som jag försöker kontrollera,
 
om det ni kallar luftslott och det jag kallar sant
om det enda jag kan göra för att inte gå i
bitar och det
enda ni kan göra för att hålla
takten när ni går,
ni kallar livet för en frihet men
frihet är att välja och nu väljer
jag att försvinna in i mitt luftslott för att orka andas in,
ut och nu
när jag känner mig sådär liten igen
och ni vill att jag ska välja det som är ert men jag
går in nu,
 
jag kommer ut när jag är stor.
 

RSS 2.0