om några dagar i december år tvåtusentretton

 
 
när jag försover mig flera sekunder och tar på mig
kläderna från igår håller ett
tjugotre
minuter långt föredrag i universitetshuset om
skatterättsliga perspektiv och jag tror det låter som om jag visste hur men 
jag
har alltid pjamas under mina vita skjortor och
jag
tror att killen längst fram skymtar en del att mitt inre och när jag får
högsta poäng skrattar kroppen framför en gråtande själ jag är så jävla
trött
att jag vill spy men åker iväg för att fira jul tar tåget
söderut
och så till vänster i rondellen mot
femton
år tillbaka i tiden för att sedan göra omgivningen
nervös just den omgivning
som ju brukade utgöra själva kärnan och när
morfar
håller tal på julafton håller jag hårt i besticken och
hårdare i jaget för jag vet
precis
hur mycket dessa julaftnar har trasat sönder min själ och vid
midnatt
står jag inte ut längre så jag tar bilen till J vi åker till ett
ställe vid hamnen där man kan skrika utan att någon hör, vi tar en
cigg under stjärnorna och släpper känslorna fria för en stund ser dem
leka vid kanten och låter kopplet ligga kvar,
jag
gömmer mig i hans mjukaste collagetröja och vill aldrig åka hem och
han
står kvar han som
alltid står kvar och jag
undrar varför jag alltid åker iväg och det blir 
äntligen juldag och jag vänder tillbaka huden som legat ut-och-
in-vänd under granen möter upp väldigt gamla vänner i en
ännu äldre stad och vi dövar tonårsminnen med
cigaretter och spiller champagne över skorna jag blir för
full
och möter ögon som kunde förtrolla mig förr känner
obrytt
på insidan av händer och skjortor och mina tonårsben blir till asplöv det blir    
sent,
men jag är ju alltid sen och jag hittar inte till
flickrummet när jag ska hem och jag har vuxit ur mina skor så jag åker
tillbaka till Uppsala och aktiebolagslag och bibliotek,
gömmer mig i paragrafer och tonfisksallad och njuter av
lagbokens tystnad börjar längta efter
barn
igen och känner ensamheten slå till när jag väljer
tomater på Ica minns en man i min säng som jag
aldrig ville lämna minns en
annan man och sex bara för att försöka bli varm igen tänker på
livet och döden och lägger tillbaka tomaterna köper
blåbärsfil till middag och vill krama tjejen i kassan men bara
betalar,
går ut och småjoggar hem det är 
sent nu alltid så
sent och
jag,
 
jag som inte ens har börjat än.
     
 
 

om känslomässig tristess och bussresorna hem


och jag blir alltid besviken men
alltjämt lika överraskad och
kanske
är det för att jag så gärna vill
pussa dig när vi tar bussen hem men
jag
lägger allting i ett enda andetag och när jag till slut tappar
andan i verkligheten så känns allting så dött,
 
du sover lugnt i min säng och jag skriver dikter på golvet på
väggarna
under diskbänken och i taket men
du
skulle aldrig märka någonting för
jag
är ju den som själv tar initiativen och kanske är det
därför
jag alltid blir besviken och bara har mig själv att skylla,
 
du pratar om intimitet och om att jag har
fina ärr på bröstet men
jag
vill bara skratta när vi har sex och du tror att du kommit mig
nära för
du
har aldrig kunnat läsa någonting mellan raderna och
du
skulle ändå aldrig hitta rätt i mitt ärrade bröst,
 
jag ville ju så gärna vara en sån där tjej som bakar
scones till frukost och kysser dig med hallonsylt på halsen och en
del av någonting större men
allt
jag känner när jag reser mig ur sängen i din
skjorta från igår är sån där
ändlös
känslomässig rastlöshet

Sverige är som mörkast i december och det finns
inte längre något att stressa till,
jag skriver julkort som jag aldrig skickar och samlar
nya andetag att förspilla på andra män i min säng för
jag
är en sån där som håller hårdast i mina egna händer och
du
är en sån där som ber mig släppa taget men jag har
gjort
detta förut älskling och jag blir
alltjämt lika besviken och det
enda
som blir kvar är en känslomässig tristess.
 
 
 
 

om världsliga saker

 

godkväll här sitter
jag med bara
händerna som
sällskap och räknar
takplankor och golvlister och min 
stol har snurrat lika många varv som jorden snart men jag väntar
här
i morgon gör jag snöänglar i socker och krossar
porslinshästar med melankoli
 
du
kommer hit och lägger förband på mina knän,
tillsammans ser vi bussarna gå enligt tidtabellen och 
tillsammans missar vi alltid sista tunnelbanan
 
du vet inte om det,
min kropp vet snart längre inte om det hänt men
jag kommer ihåg det som igår och
du
är en tunnelbana jag alltid missar och en tidtabell
som aldrig stämmer.
 
 
 

om tid och plats, kanske på andra sidan nyår

 
måndag,
och vi börjar om på
andra sidan en dunknad helg och på
rätt
sida en mardröm och en dusch,
snart ska jag sluta misshandla min kropp,
på tisdag börjar jag röka och på
onsdag förtränger du mina luftrör med kärlek
 
och på andra sidan natten kokar du spaghetti i mitt kök och
där
någonstans är hjärtklappning någon mjukt och
blåmärken poesi du
kittlar mina vener och jag spinner framför brasan
 
på andra sidan Stockholm står en man på en balkong,
han är trött men vägrar att ge upp och på
andra sidan Fyrisån skriver en dotter om historien för på
andra sidan månen är det alltjämt lika ljust,
 
måndag,
och vi börjar om på
andra sidan en obäddad säng och
rätt sida nyår och advent för
här
är hjärtflimmer något vackert och blodbrist något friskt
 
 

om hud.

 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0