om ord som faller isär i stället för att utgöra meningar

 

när jag står och röker utanför t-centralen och

tänker på min döda farmor i Marocko köper

dyr

mjölk på Pressbyrån och skor jag inte har råd med från Parisienne,

tänker på allt som inte blir som man tänkt sig och på

sådant som inte blev alls, på den

molande smärtan i magen som alltid plågar, den

bortkastade

potential som jag utgör och på hur

meningslöst

det kan kännas att leva,

 

 

 

 

mina sparvben huttrar i svenska minusgrader och

jag borde verkligen ha tagit det

förrförra

tåget hem men det är ändå ingen som väntar och

ändå ingenting som spelar någon roll för på

sista tiden har den bottenlösa

uppgivenheten flyttat in hos mig och jag

fastnar överallt med kjolen i

taggtråd och tankarna i tempuslösa teorier om

tid men

oroa dig inte,

jag tar av andetagen på vinden så länge,

 

människorna på T-centralen har ställen de behöver vara men 

jag

är ingens huvudsak och faller alltid in på

sidospår är ganska

spännande och sådär opålitligt

oförutsägbar men oftast bara på

distans och allt oftare mest någons

estetiska projekt så jag kommer till

jobbet i tid och svarar artigt i telefon, förströr

resten av min tid på oväsentligheter och

cigaretter lägger fram

rena

kläder kvällen innan men tar sedan

ändå på mig något annat morgonen därpå,

 

 

 

 

och jag har hört

att meningen ska hitta mig inifrån men 

det

kommer alltid ifrån människor med facit i hand och 

jag

och mina frusna händer har lärt oss

att endast på konstnärer lita för det är bara

dem som ser nyanserna som jag också

ser och det är väl ändå 

det

som måste vara meningen;

 

en liten gemenskap i bilden av hon som ständigt missar tågen utanför T-centralen?

 

 

om och

om temperatur

إِنَّا لِلّهِ وَإِنَّـا إِلَيْهِ رَاجِعونَ

1974

 

Idag blir vår tids största stilikon 40 år,

för alltid lika vacker,

happy b-day,

Kate

 

     

 

     

 

  

källa

sluta slösa kärlek på mig

bonjour ma tristesse

 

 

 

 

om Fiona och hennes snirkliga mönster

 

 

det står en

tom

kaffekopp på en ensam diskbänk när

baksidan av nyvaket frusna lår ryser till vid

mötet med rostfritt stål,

Fiona sitter på köksbänken och tittar ut över världen och

haven mellan bryggorna,

koppen blev kvar efter mormors mormor och

snirkliga mönster omslingrar någons uppdruckna kaffe,

mjölken har surnat och nyheterna blivit gamla, 

smörpaketen är inte gjorda för dem som brer smörgåsar allena och på

golvet ligger inga smutsiga kläder i 

hallen står ingens kvarglömda skor i

badrummet finns inga handdukar för gäster och i 

sängen inga febriga nätter för

mode har blivit vintage och 

inledning eftertext,

 

 

från en hög pall på 7-eleven vid

fönstret ut mot gatan med en 

laktosfri latte och en kylskåpskall fralla det är

måndagsmorgon på Drottninggatan och allting går i slow motion som

elfenben, blodrött, bärnstensgult och karmosin och

nyhetsmorgon, nyhetslöften och alla ny-

kära studenter när

farbrorn på pallen bredvid tänder en 

långsam cigarett han luktar lite vodka och har sorg i sin melodi

 

 

mamma säger att Fiona har varit modig men i själva  

verket har hon bara övergett sig

själv det handlar bara om apati och om att stänga

av med rätt metoder, om att vara

dumdristig och om att bara spela med, låta

alkoholen göra sitt och om att balansera i höga

skor på högre värden som vi

alltid satt åt sidan 

normalt, 

och bara så som man förväntas agera, spela och

posera framför livets publik vi ska

utsättas vi måste härdas,

våga chansa men chansa rätt att

lyssna till brusljud i bröstet hör till läkekonst och

död och jag

står med henne

jag står med henne i hennes ilska och i hennes

hat, i hennes blöta tygskor i snön på väg

hem från tunnelbanan och i hennes

kärlek och blodiga sår

 

 

jag tror aldrig att hon lär sig och det är kanske

ändå redan försent, kaffet

är uppdrucket för länge sedan och på

diskbänken

står endast en kopp med snirkliga mönster kvar på

golvet finns inga smutsiga kläder och

på något sätt var hon nog förlorad från

början men på något

annat

sätt alltjämt så orörd och ren

 

 

måndagsmorgon på Drottninggatan och allting verkar går i slow motion,

nyheterna har blivit gamla och mjölken blivit sur,

 

 

vi älskar henne och vi älskar farbrorn som luktar vodka,

 

 

men vi lovar varandra dyrt och heligt,

att aldrig någonsin säga det högt.

 

 

 

om tre minuter och fyrtiosju sekunder

(några ord) om stillhet

om lite av ett år

 

2013 topp 7;

• K gör, lite mer på riktigt, entré i mitt liv
• jag börjar ett bokprojekt (snart färdigt),
• läser den här boken,
• hittar ännu fler element i den här låten,
• röker blåa cameler i fönstret hos J och känner hoppet komma tillbaka,
• går på den här spelningen, med den här underbara personen,
• säger ifrån, vänder mig om och går.

 

annat;

 

spenderade tid med favorittöser på caféer, köksgolv, hallgolv, nattklubbar, mjuka mattor och i soffor

 

 

gick på den här konserten med J&S och började grina pga överstimulans och något slags system overload

 

 

åt väldigt många måltider i min säng och saknade ofta salt, pappa, sällskap och ord mellan tuggorna

 

  

läste Harry Potter. igen. och fick mitt namn tryckt i den här boken.

 

 

var i Göteborg med J, J & K, fyllde 23, åt franskt och blev ännu räddare för döden

 

 

skrev, skrev och skrev. och skrev. och. skrev. 

 

 

åt många sleepoverfrukostar

 

  

jobbade på ett bokprojekt och kände blodet pumpa i takt med bokstäver och tangenter

 

 

planerade och gjorde listor men följde sällan upp

 

 

åkte till Paris och åkte sedan dit igen

 

 

spenderade långa dagar på bibliotek bland paragrafer och betygspress, fick jobb på Migrationsverkets rättsenhet och undrade om det var såhär det kändes att vara vuxen.

 

 

profiterade på Starbucks nyöppning i Sthlm och fördjupade min kärlek till wifi.

  

 

om sådant min lägenhet upplever just innan det blivit ljust