om verklighetsmissuppfattningar

 
och det jag kallar frid,
om det ni kallar fängelse och det jag kallar vapenvila om
det ni inte förstår och det enda jag står
ut med, om alla utspillda glas
kolsyrade känslor längs
bordskanterna som jag försöker kontrollera,
 
om det ni kallar luftslott och det jag kallar sant
om det enda jag kan göra för att inte gå i
bitar och det
enda ni kan göra för att hålla
takten när ni går,
ni kallar livet för en frihet men
frihet är att välja och nu väljer
jag att försvinna in i mitt luftslott för att orka andas in,
ut och nu
när jag känner mig sådär liten igen
och ni vill att jag ska välja det som är ert men jag
går in nu,
 
jag kommer ut när jag är stor.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0