om tisdagsmorgonen den trettionde juli tvåtusentretton.
och om du
lovar mig att jag får koka ditt kaffe varje morgon
ska jag älska dina ärr och ditt spillda blod
och vi ska bre fett och socker över rostade mackor,
och jag ska blåsa på ditt kaffe älskling,
och jag ska blåsa på ditt kaffe älskling,
varje gång det är för varmt
om estetiska projekt
avslöjad som behagligast på
distans
mer som ett estetiskt
projekt än som en måndagsrealism
du
kan inte låta bli att fråga och
jag
kan inte låta bli att blotta
allt för dina nyfika
blå som om vi skulle ha
sex för första gången eller som det där din
kompis
berättar om på fyllan som något att
se men inte
röra för du går
hem och jag
känner mig som en åttioprocentig jävla cocktail med allt du ville uppleva men aldrig
genomleva.
om helvetica strl 8 utan radavstånd
ord som ramlar omkull och
ord som inte riktigt
når fram upp över och in men
du
kommer aldrig att förstå det som är mitt och
jag
ligger på köksgolvet och försöker hitta rätt
ord i skrift och
ord på telefon som inte riktigt
landar i
dig så som de lämnade
mig men vi bara skriver större och pratar
högre står
fastfrusna
i varsitt universum och försöker komma fram
ord som bränner och
ord som inte riktigt
dödar
men förlamar och fördärvar och
livet
har börjat försvinna under fötterna på mig och
kanske är allting redan förlorat och jag trampar vatten på mitt golv men
klockan
är bara fyra på morgonen och jag
är bara tjugotre i
novemver och om jag
släpper greppet om orden skulle köksgolvet bli som
havet där du drunknar och kommer hem.
om strömbrytare och kraschlandningar
kraschlandning på jorden Tellus,
magplask i verkligheten och det är
magplask i verkligheten och det är
hårt
när livet slår en som en käftsmäll i minusgrader
när livet slår en som en käftsmäll i minusgrader
igår höll jag Paris i min hand
idag hittar jag inte till lysknappen i badrummet,
i morgon byter vi lakan och vädrar ur,
kanske är världen lite annorlunda då,
kanske inte.
om regn
Och vi släpper luften ur den kvava midsommarbubblan och
kräks vid ett övergångsställe till ljudet av röd gubbe på
morgonkvisten när solen just skulle gå upp och du
nyss hade tagit min lättledda hand i din
i en helt annan dimension där vi promenerar längs motorvägar och bara vill köpa
blommor av plast och kyssar på rea och över huvud
taget känns allting väldigt billigt nu för tiden och din
hand känns alltjämt lika lättledd
vi drar oss lite i tröjärmarna och det är alltid något som känns
obekvämt när ljuset tränger på så vi
blundar och chansar och håller hårt i balansen
söndag blir måndag och vi har inte ens lust att låtsas längre,
du dricker utgången mellanmjölk direkt ur paketet och jag
kliver in med skorna på och bryr mig inte ens om att fråga.
Vi säger inget bara låter
verkligheten infiltrera medan vi håller händerna hårt,
regn.
om Stockholm och minfält
Jag var tio år och sprang runt på minfältet med silverhov
fångade upp eldfarna ord som ni strödde omkring er,
det brann i hörnen på varenda rot jag höll på att slå och
bruna
ögon såg händer hållas på flygplatser,
mammor lämna gråtande barn på dagis och
pappor hämta tio timmar senare i
en värld som gick i kras
12 år senare höll jag hela Stockholm i min hand och
skrattade åt mig själv i spegeln,
fällde en blåögd tår för en pappa som inte kom och
älskade luften mellan brinnande lakan jag var
tio år
igen och jag stod barfota på kanten såg
på när isen bredde ut sig över Östersjön,
hårstråna reste sig på tunna armar och
mamma
höll så hårt i handen
jag höll Stockholm i min hand idag och skrev om
slutet på en historia som vi aldrig läste ut
om när vi var unga och framtiden var en konserverad vinterdröm,
jag sprang över minfält och upp för
trapporna i lägenhetshuset där vi bodde och där
katter tröstade hundar under soffbordet i
lägenheten där inget kunde röra oss och där i
lägenheten där vi höll för öronen när åskan gick
jag höll Stockholm i min hand idag och smetade läppstift över alla
ansikten jag inte orkade se och alla gånger ni
aldrig ville se var det brann och vi,
vi hade sommaren i bröstet och kärleken konserverad,
sparad,
ämnad,
lämnad åt hösten som brände oss på tungan och sedan
aldrig kom igen,
jag höll hela jävla Stockholm i min
hand idag och skrek åt bortvända ansikten;
'jag varnade er för den tunna isen'
men rösten var klen i november och jag var trött i benen
Jag höll Stockholm i min hand idag och
tappade så allt på marken,
dra åt helvete.
om läget just nu
eller bara om att vara tjugotvå år gammal, brunögd och ha späda
lår om att inte veta var man ska börja för att vara rädd för var det ska
sluta
om att snubbla, halka, stamma på orden och helst kramas i dunjacka
och om andra säkerhetsavstånd att vara trött på
mörkret men inte våga sig ut i ljuset eller bara om att
skriva i händerna med tuschpenna för att det är det enda som blir kvar,
om att köpa tomater från Marocko och om en resa till Paris om att göra vad som
helst för lite jävla distans till allt och om att samtidigt krypa närmre
om att längta efter måndag för att få glömma söndag om att sortera
kryddor i bokstavsordning och sedan böcker efter färg om en fredag i
sängen och om andetag i ljusblått om att klia, riva, klösa någon på
ryggen och helst sova med trosorna på eller
bara om att vara tjugotvå år och om att längta, hoppas, söka, finna, förlora och börja om.
