tolv när killen med de mörka ögonen ler mot mig och 

när jag säger att jag redan varit här en gång

tidigare idag säger han att det

låter som att jag har en skön dag och jag

ler och tänker att han inte vet någonting om ensamhet men att

han brygger bra cognito och har vackra nyckelben det

värker

lite i händerna när jag drar ut stolen och det

sticker

lite i kinderna när värmet från

kaffet ångar upp som en 

dröm när man vaknar och inte riktigt vill 

släppa taget

 

 

rummen här har 

wifi och vi trängs i en

ensamhet bakom nya macbooks medan

regn och solsken passerar utanför fönstret lite som en

brödtext som anpassar sig efter sin rubrik lite som som

din och min

relation

gjorde när den tvingades in under ett annat

namn lite som att spola ner fram upp ut

tillbaka

en gammal film som att

simma vid ytan med snorkel och låtsas att vi 

aldrig 

varit nere på djupet

aldrig varit något

mer men

du

vet lika väl som jag

att det är brödtexten som ska sätta rubriken,

känslorna som ska sätta etiketten men

vi

gjorde ett val i september och

nu 

redigerar jag vår text på ett café över en cognito och

trängs

i en ensamhet medan världen passerar utanför fönstret

 

 

så kommer han ut med min halva kopp cognito

jag får det där fulsnygga leendet

igen

och jag

tänker att

kanske

jag menar vem

vet

kanske

är den här cogniton 

början på en ny rubrik

 

 

 

 bild