jag håller andan

genom allt du ger mig,

jag spenderar mina berusade dagar i ditt vardagsrum och jag

bevandrar

dina vener som smör på nyrostat bröd och det finns någonting så oerhört

stort

i att bli underbart avslöjad på ett köksgolv klockan fyra och att sedan

brisera

i kanterna,

brista i perforeringen för att sedan rinna 

ut 

i golvplankornas små springor och

du 

tittar på mig sådär sömndrucket och

milt och när du säger att det de gjorde var

fel,

är det som att någonting i mig blir helt och när du

smeker mina ärr

är det som en feber som äntligen går ned,

 

och på ett köksgolv med trettioåtta

golvplankor och med hjärtat i ena handen kan jag inte riktigt

identifiera mig

med det de ville att jag skulle bli men i

framstupa sidoläge och

med min andra hand i din kan jag

stå ut

med tanken på att det var de som gjorde fel,

att du kommer älska mig för evigt och med

förspillda sorgedroppar i springorna i vårt köksgolv,