och så som det borde kännas fast
vem vet egentligen det? och
kanske glömmer (förtränger?) kroppen sådant efter en tid eller
kanske
surnar känslor likt mjölk en het augustidag,

 

det är lördag igen och jag målar nya

lager av det svarta nagellacket, byter

raggsockor mot strumpbyxor och tar

bussen ner till stan ser honom

vänta

utanför Wayne's och vi beställer påtår med laktosfria

artighetsfraser och mandelsnäckor med

koncentrationssvårigheter och jag har gjort

det här förut,

 

L har varma händer och ögon mörkare än kaffet,

gårdagens förhoppningar i händerna och nystrukna

utsikter på bröstet vi börjar

om

och jag försöker att verka intresserad men likt ett

förkrossande sommarregn översköljer tristessen mina händer och

jag

känner tröttheten ta över, koffeinet som avtar och

pulsen som vissnar och mamma jag har

gjort

det här förut,

 

 

 

 

ska man verkligen behöva börja om igen och

kommer det att kännas sådär

himlastormande

igen och kommer blodet rusa till,

händerna värmas upp och tröttheten vissna bort?

tjugotre år och omkring mig tittar de på

melodifestivalen med popcorn och bebis i knät eller springer mellan

möten på kontoret i Paris men

omkring mig somnar ingen allena och jag har

gjort

det här förut

 

de första kapitlen känns alltjämt så färglösa eller så är det

jag

som kanske bara inte är redo än men 

nästa

lördag dricker jag kaffe med R kanske är jag 

rätt då kanske är bokstäverna intressanta då och jag

hoppas

att kroppen min ska komma ihåg

precis

hur det kändes när det stormade på haven,

när jag var nyfunna sjutton år och