och om Sthlm Uppsala och allting utanför vår jord,

om katter jag stryker medhårs och om

livet som river mothårs en

bror

i Berlin som röker

fel sorts cigaretter och som har 
slutat tro på livet om en
pappa

på samhällets botten och där omsorgen blivit

omvänd vi pratar inte ens

samma språk

längre men sättet vi
sänker blicken tycks göra oss förevigt

oupplösliga och som
morfar
en gång sa så är vår potential vår största

ångest så vi bara

ligger här på asfalten och låter

natten göra ont för blotta

tanken

på gemenskap för oss tillbaka till ruta ett.