om ett kontor med varmblodig kallsinnighet i en enda röra

 
och en sen fredagseftermiddag efter att alla har gått
hem men jag
vet
att han är kvar och han rycker upp
dörren till mitt rum och kliver
på med sina leriga förklaringar på mitt
golv och slänger sitt
blodiga kallsinne på mitt skrivbord,
 
du borde inte vara här,
säger jag till en bortvänd ryggtavla och de
väldefinierade musklerna som
skymtar genom den
ljusblå skjortan som sett så mycket
bättre ut
på mitt golv bredvid sängen han står vid
fönstret nu och jag
tror att han har tänt en cigarett,
 
jag borde aldrig gå härifrån,
säger han till en självförsakande blick och två
idealistiskt hängivna händer i ett
självuppoffrande knä med
handlfatorna vända uppåt mot ett nästan
provocerande hjälplöst tak,
 
det är fredag efter att alla har gått hem,
i skinnet har det börjat klia lite och
i venerna har blodet blivit varmt,
jag låtsas att jag skriver något på
datorn och han står som
fastklistrad vid utsikten mot den grå parkeringen,
 
hans andedräkt luktar rök och Dior och jag
vet att vi inte borde men på
något sätt har vi ju
redan krossat gränsen och
kallsinnigheten tycks rinna av honom i takt med
regndropparna på fönsterrutan.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0