om Granitvägen 8A lägenheten två våningar upp med köksfönster mot gatan

 

 

och det är tisdag,

maj och

tvåtusenfjorton när jag står utanför det som

brukade vara vår dörr jag har köpt

pizza

och är egentligen på väg

hem med den ljumma kartongen i mina 

händer när fötterna fryser fast utanför

Granitvägen 8A lägenheten två

våningar upp med köksfönster mot

gatan och det är så

länge sedan nu men

vissa saker går visst

aldrig ur blodet och där inne åt vi

spaghetti och drack vin sjöng i

köket och torkade tårar tog

första steget ut och höll varandra i

handen och på 

torget

nedanför huset fanns det allting vi

behövde till och med ekologiska

cornflakes, hämtpizza, cigaretter och dagen

efter-piller där fanns både

Hemköp och Coop så vi sprang

emellan när vi skulle hyra film och

aldrig kunde bestämma oss men vi hade

tid och vi jämförde

lösgodis och

kaffesorter och vilka som hade bästa

priset på hallonfil men det är

maj nu

och tvåtusenfjorton växte ikapp mitt 

hår och våra ärrade ben och jag vill så gärna

omfamna

den där tjugoåriga tvåsamheten som var vi och 

berömma den dess mod och gränslösa tro på 

kärlek samtidigt som en

annan del

av mitt tjugofyraåriga jag bara vill skrika och

skälla på tjuoåriga oss för vår naivitet och

blåögdhet min

pizza

har börjat kallna nu och jag vet att sista bussen har

gått men vissa

saker går visst aldrig ur

blodet och jag kommer

aldrig

att sluta älska dig.

 

 

 

 

Så fint!!