(kanske) om du lovar mig novembergråa färgskalor måndagsmorgnar i hallen och julaftnar i yttre rymden

 

men trots ironin gör jag mig så

fin jag bara kan står på

T-centralen och väntar som någon som

väntade på någonting alls men

Pressbyråns kaffe är så 

hårresande beskt

han

har varit offline så länge att 

orden trillat isär och

jag

börjar skratta när jag

ser mig själv i spegeln för

jag har med mig dina

vantar i min väska som om vi skulle springa

på varandra av en slump,

 

tisdag

och mina färgskalor går i

grått sparvbenen är så kalla nu och

Stockholm känns så stumt jag

försökte verkligen

att ge det en ärlig

chans den här gången men

var samtidigt aldrig riktigt där,

 

onsdag och jag står i 

bokaffären,

 

jag gråter,

 

vintern kom idag,

jag frös lite.

 

 

 

 

Så himla fint :)