om början av oktober om tid och om ingenting
(hej och förlåt på förhand för osammanhängande, ostrukturerade ord det har fastnat en rytm i huvudet på mig som jag inte blir av med och mina händer mår så mycket bättre när de fått gå lös på tangentbordet lite så här kommer kvällens femminuterssvammel om egentligen ingenting alls)
och jag ljuger så att tungan blir
neonrosa sitter på Ofvandahls och längtar
ut ser mig i spegeln ser rött ser
ingenting går genom
Stockholm och tänker på
igår imorgon sover jag
ut vädrar
ur och börjar om på
måndag börjar mitt
nya liv och på tisdag tar det
slut för på
vissa ställen i
Sverige är det som om
tiden alltjämt stod still och under
vissa strålar i
oktober är det som om
ingenting någonsin hade hänt
vi dricker kaffe och utbyter
vokaler delar konsonanter och
dagar på fik ibland
poppar vi popcorn och äter i soffan någon
fyller trettio och vi sjunger ut
och jag går runt ja jag väntar på
vintern fryser om benen och trampar
snett åker med
tåget och sedan blåa mot
Hjulsta kliver av och stänger
av åker hissen till våningen högst
upp gråter ut och åker
hem allting går så
långsamt
nu för tiden men det går
framåt och ärren bleknar vi
äter pasta och ser på
serier och jag vill
gråta när jag köper apelsiner från Marocko
i Uppsala är så vackert men i mig finns
alltid mörkret och fast jag
spricker så når
ljuset inte in och
mamma tar mig till
doktorn hon ställer frågor jag lägger
pussel och skriker
högre och på
landet lägger morfar i näten och i
Spanien har pappa sin nya familj för under
vissa
strålar i oktober är det som om
ingenting
någonsin hade hänt.
Kommentarer
Trackback
