om ett fik vid Mariatorget klockan halv tolv
och jag går dit
igen beställer en kopp
cognito columbia ber honom göra den
till en halv kopp det är ju ändå min
fjärde idag och klockan är bara halv
tolv när killen med de mörka ögonen ler mot mig och
när jag säger att jag redan varit här en gång
tidigare idag säger han att det
låter som att jag har en skön dag och jag
ler och tänker att han inte vet någonting om ensamhet men att
han brygger bra cognito och har vackra nyckelben det
värker
lite i händerna när jag drar ut stolen och det
sticker
lite i kinderna när värmet från
kaffet ångar upp som en
dröm när man vaknar och inte riktigt vill
släppa taget
rummen här har
wifi och vi trängs i en
ensamhet bakom nya macbooks medan
regn och solsken passerar utanför fönstret lite som en
brödtext som anpassar sig efter sin rubrik lite som som
din och min
relation
gjorde när den tvingades in under ett annat
namn lite som att spola ner fram upp ut
tillbaka
en gammal film som att
simma vid ytan med snorkel och låtsas att vi
aldrig
varit nere på djupet
aldrig varit något
mer men
du
vet lika väl som jag
att det är brödtexten som ska sätta rubriken,
känslorna som ska sätta etiketten men
vi
gjorde ett val i september och
nu
redigerar jag vår text på ett café över en cognito och
trängs
i en ensamhet medan världen passerar utanför fönstret
så kommer han ut med min halva kopp cognito
jag får det där fulsnygga leendet
igen
och jag
tänker att
kanske
jag menar vem
vet
kanske
är den här cogniton
början på en ny rubrik
Kommentarer
Postat av: Karin
<3
Trackback
