om ett kapitel i en bok där sidorna rivits ut
på mage på hallgolvet med skor och jacka på
ensam
och rädd för världen,
en blomma som sluter sig i kylan,
en blyg sexåring som gömmer sig med mammas hand för ansiktet,
en dörr till allting som någonsin gjort ont,
ett kapitel i en bok där sidorna gått sönder,
en lång natt och en ännu längre dag
förlåt mamma och förlåt morfar,
förlåt för min otillräcklighet, min ömtålighet och min brustenhet
förlåt för er oro, er sömnlöshet och ert utanförskap
på mage på hallgolvet med skor och jacka på
jag är livrädd för världen och jag sluter mig i kylan,
och jag undrar,
hur börjar man egentligen om?
Kommentarer
Postat av: Elin Tornblad
Väldigt bra text! Kändes i hela kroppen när jag läste. Hatten av!
Trackback
