och om en ensam björk i ett snöigt landskap om
hästar som står som orörliga i en

hage utanför stadens ljus och

vi

känner brister i bakgrunden och lever för

ett liv i framtiden i ett

land där vi lärt oss vara oberoende och

uppkopplade mot en värld som inte ens

finns på riktigt och 

vi

behöver inte ens blodsband längre vi litar ändå bara på oss

själva i ett fruset grönsaksland och i en ensam 

stad där

tiden står still och där alla är påväg,

där vi helst av allt flyttar in på arlandas terminal 5 och 

sover

vid gate 20 precis bredvid Roberts Coffee och jag 

som en ensam björk på T-centralen en 

tisdagsmorgon i september,

som en av de fastfrusna 

hästarna i en hage och som alla glömde

bort, som en av alla

julaftnar

vi gömde oss i köket för att bara få gråta ut och som en 

när tvättstugan är sådär påträngande ledig

 

vi föds,

lever och 

dör,

och förankringen ska slå oss i ansiktet

som ett naivt tonårshjärta slåss

när det får smaka sin första kärlek.