och om hon som du drar hem från

krogen för att bjuda på en kopp oskyddat

te hon som sparkar av sig

klackarna i taxin och springer 

barfota in i ditt

kök

hon som slår sig ned på din 

köksbänk med ögon som

kaffefat och hon som tar ett

osynligt mariekex ur din hand och vill prata om

änglar och demoner och om vad du

tror om Marocko och om

karma,

hon med de ömma

hälarna och varma

händerna, ingenstans att

gå och så många ställen att beröra så du ger

upp klockan fyra och ni dricker

kaffe på din köksbänk långt in i

morgondimman och plötsligt har hon

gårdagens trosor och avskavda

nagellack och

du har inte ens hunnit klä

på dig än och du 

skruvar

lite på dig där du

sitter och jag tror att det

skaver

lite i dig att hon inte riktigt

klär dig så hon klär

av dig och du har

aldrig 

känt dig så naken och hon

skrattar

åt dig från köksbänken där hon

sitter och du vet att den

här natten är den 

enda ni kommer minnas och den

här natten

är den

längsta i era liv för på något 

sätt 

är det alltid lättare att vara

ärlig när morgondimman smyger

på och på något

sätt

är det alltid lättare att

sakna

något som man

 

aldrig

 

haft.