och om gula
 löv
 som tränger igenom sommarens

tröttsamt gröna på stans

mysigaste bakgård där man får

kaffekoppen på fat där

vinden nervöst trasslar till mitt

hår och där

vi

sitter och försöker

konversera genom en bedövande kärlek, där

tonårskinder är rosiga och där vi låter

nervösa tonårshänder snudda vid

varandra under bordet medan

kaffe värmer två höstfrusna kroppar

mina 
lungor


mina
 ben
 och

ända
 ner 
i
 fötterna
,

upp
 för
 nacken
 och

ut

i mjuka fingerspetsar

en 
tröja 
med kaksmulor och en

vinröd kappa som går upp i halsen
 


höstkalla
 händer
 som värms 

i någon annans och ett

höstmörker som känns ljusare än någon

sommar 
och det är

rödgult i promenaden nu men jag

har slutat frysa,

och det är inte kaffet som värmer.