om gula kökstapeter i en annan värld

 
 
och bara doften av en tändsticka som ger eld till ett litet
ljus i september tar mig 
tillbaka till nittiotre och det bara var
vi,
mamma
du och jag i den lilla
lägenheten med de gula kökstapeterna,
du och jag mot
världen
och du och jag
lämnade i sticket och
sensommarluften
beter sig likadant när jag känner på den nu och
jag
sitter i en bil fyra år och påväg bort från en förort,
du
berättade sagor hela vägen och vi räknade
ljusen längs vägen när
eftermiddagar blev kvällar och kvällar blev till
sömniga nätter hand i 
hand bland parkeringsböter och krossade
drömmar
i en värld som var
vår och för 
det
kommer jag aldrig att
älska något annat lika
stort som jag älskar
dig för
du
 
är mitt ljus i september.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0