om igen

 
Jag tror att jag vill vara med dig eller du får mig i alla fall att skriva. Du är Köpenhamns fastfrusna gator vi är trötta augustibriser i ett tungt gardintyg. Klockan fyra: lördagsmorgon och vi dricker McDonaldskaffe med en frän bismak. Kanske av mögel. Kanske av: för gammalt. Men vad skulle vi annars göra? Han säger det finns ingen som förstår mig som du. Ett lik. Hans vigselring och alkoholglansiga ögon blänker i halvmörkret. Två lik.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0