om spöken

 
och jag har inte mycket att dela med mig av från ett
frukostbord i utkanten av stan inga varma
händer att lägga på din svala
panna eller ljusa
sommardagar med mjuka linjer bara rör mig
ljudlöst
över asfalt ett
spöke med
videung i sina skor och
november i sitt hår
 
K ringer han är hjärtekrossad igen och när man 
spricker börjar det i
mungiporna, huden som
torkad
målarfärg men jag är alldeles för
porös nu och
du
går ju rakt igenom min ridå och min
långa mörka lugg jag har inga
mjuka linjer i min bok men så
oändligt
mycket som jag vill berätta för dig
 
 
man längtar alltid efter något.  
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0